“Varför har ingen berĂ€ttat detta för mig?” av Dr. Julie Smith Ă€r en bok som verkligen lever upp till sin titel. Det Ă€r inte bara en samling psykologiska insikter, utan en handbok för hur man tar hand om sitt mentala vĂ€lmĂ„ende — för alla, inte bara de som mĂ„r dĂ„ligt.

Efter att ha lÀst klart boken satte jag mig ner och skrev ner en hÀndelse frÄn mitt liv dÀr jag insÄg hur relevant boken faktiskt Àr. HÀr Àr en reflektion i dagboksform, inspirerad av frÄgor du kan stÀlla dig sjÀlv nÀr du vill förstÄ dig sjÀlv bÀttre:


📝 Dagboksreflektion: “Allt var som vanligt — tills det inte var det”

Vad hÀnde som ledde fram till hÀndelsen?

Det var en vanlig vardagsmorgon. Jag stressade som vanligt, försökte fÄ i mig kaffe, svara pÄ jobbmejl och hinna med bussen. Inget ovanligt.

Vad hÀnde precis innan du lade mÀrke till den nya kÀnslan?

NÀr jag kom till busshÄllplatsen och insÄg att jag glömt min jobbdator hemma. En sÄn sak som förr hade fÄtt mig att koka av irritation.

Vad tÀnkte du just dÄ?

Min första tanke var: “SĂ„ klart. Alltid jag. Hur kan jag vara sĂ„ dum?” Men sen — nĂ„got nytt.

Vart riktade du uppmÀrksamheten?

Jag mÀrkte att jag blev medveten om mitt inre samtal. Jag kom ihÄg ett kapitel i boken dÀr Julie skriver om sjÀlvkritikens röst och hur man kan bemöta den.

Vilka kÀnslor dök upp?

Först skam. Irritation. Sen nÄgot ovÀntat: en slags mildhet. Som om jag lÀt mig sjÀlv vara mÀnsklig.

Var kÀnde du av hÀndelsen i kroppen?

En spÀnning i bröstet som lÀttade lite nÀr jag Àndrade tonlÀget i mina tankar.

Vilka andra fysiska förnimmelser lade du mÀrke till?

Andningen blev djupare. Axlarna föll ner en aning. Jag stod kvar i solen och kÀnde faktiskt att jag kunde le lite Ät situationen.

Vad var din omedelbara instinkt?

Att bli arg. SkĂ€lla pĂ„ mig sjĂ€lv, kasta mig in i nĂ€sta taxi och försöka “lösa problemet”.

Gav du efter för instinkterna?

Nej. Jag valde att stanna kvar. TÀnka efter. Jag kunde jobba hemifrÄn idag. Det var inte hela vÀrlden.

Vad gjorde du istÀllet?

Jag gick tillbaka hem, gjorde en ny kopp kaffe och satte mig i soffan. Andades.

Vilket inflytande hade dina handlingar pÄ dina kÀnslor?

KÀnslan av skam försvann. IstÀllet kÀnde jag mig lite stolt. För första gÄngen hade jag inte lÄtit min inre kritiker vinna.

Hur pÄverkade dina handlingar dina tankar och dina slutsatser om situationen?

Jag insĂ„g att jag faktiskt kan förĂ€ndra mina mönster. Att det inte handlar om att aldrig kĂ€nna negativa kĂ€nslor — utan om att vĂ€lja hur man förhĂ„ller sig till dem.


💬 Slutord

Julie Smiths bok Ă€r som en vĂ€n som sitter bredvid dig och sĂ€ger: “Det Ă€r okej att kĂ€nna sĂ„, men du Ă€r inte hjĂ€lplös.” Det som gör den kraftfull Ă€r att den kombinerar forskning med praktiska rĂ„d — för verkliga mĂ€nniskor i verkliga situationer.

Om du nĂ„gon gĂ„ng har kĂ€nt dig övervĂ€ldigad av vardagen, av dig sjĂ€lv, eller bara undrat varför ingen lĂ€rt dig hur man faktiskt tar hand om sitt inre liv — dĂ„ Ă€r den hĂ€r boken för dig.


📚 Har du lĂ€st boken? Vad fastnade hos dig mest? Kommentera gĂ€rna!